Andra boken

Inledning

Trasymakos hade förklarat sig besegrad. Men Glavkon känner sig ej övertygad. Han vill taga upp frågan om rättrådigheten till förnyad och fördjupad debatt. Han åtar sig således Trasymakos’ roll, och han vill därvid, i rak strid mot sin egen innersta uppfattning, söka att visa, att orättrådighet är bättre än rättrådighet. När man hör Glavkons försvar för orättrådigheten, finner man, att det var väl behövligt, att han i sin egen inledning har reserverat sig på detta sätt. Ty hans framställning är obestridligen både fyndig och kraftfull, och den skulle nästan verka som ett äkta uttryck för hans övertygelse, om vi ej kände vår vän Glavkon så väl förut. När Glavkon slutat och Sokrates vill svara, tager emellertid Adeimantos vid för att ytterligare framlägga och utveckla vissa punkter, som han menar att Glavkon har gått förbi eller ej tillräckligt utvecklat.

När Sokrates äntligen skall avgiva sitt svar, däri han skall redogöra för sin uppfattning om rättrådigheten, väljer han ett oväntat förfaringssätt. Liksom det är lättare att läsa en skrift, som står med stora bokstäver, än samma skrift, skriven med små, och liksom man, om man vill studera den senare, har nytta av att först ha läst den förra, så är det gagneligt att studera rättrådighetens skrift i stort, innan man ser den i smått. Rättrådigheten måste finnas i en stat likaväl som hos den enskilda människan. Vi kunna således ha nytta av att först studera den i staten.

Därmed är Sokrates inne på frågan om statens uppkomst, som av honom skildras på ett utomordentligt enkelt, klart och åskådligt sätt. Krigets upprinnelse förklaras likaledes, och ett särskilt kapitel ägnas åt den grundläggande frågan om “väktarna“, deras egenskaper och deras uppfostran. Uppfostran omfattar gymnastik, för kroppens vård, och “musik“, för själens utbildning. I fråga om “musiken“ gäller det att hålla sträng uppsikt över skalderna, som framställa vissa förhållanden på ett sätt, som bestämt bör ogillas. Särskilt måste man fördöma det sätt, varpå de uttala sig om gudarna. Dessa kunna omöjligen tänkas vara upphov till något ont.