Betänkliga konsekvenser.

Och ändå skall du finna den liten i jämförelse med den, som kommer efter.

Tala, och låt mig få se!

Lagen och allt, som vi förut ha talat om, har enligt min tro en annan lag i sitt följe.

Vilken då?

Att alla dessa kvinnor gemensamt tillhöra alla dessa män, och att ej någon kvinna sammanlever ensam med en man; och att barnen äro gemensamma, och att fadern ej känner sin son eller sonen sin fader.

Ja, detta är verkligen en mycket betänkligare lag än den förra, både vad angår möjligheten och nyttan.

Jag tror ej, svarade jag, att man skall kunna tvista om den stora nyttan av att kvinnorna och barnen äro gemensamma, om det är möjligt. Men det är just om möjligheten, gissar jag, som tvisten framför allt kommer att stå.

Man skulle kunna tvista både om det ena och det andra.

Du slår ihop bägge frågorna. Jag hade verkligen hoppats att kunna komma undan den ena, om du hade tyckt, att förslaget var nyttigt, och att det således blott skulle återstå mig att tala om möjligheten.

Nej, jag märkte nog, att du ville komma undan. Du får lov att tala om bägge frågorna.

Jag får väl underkasta mig, sade jag. Men bevilja mig blott en ynnest. Tillåt mig att svärma omkring och hålla fest med mina tankar, såsom drömmare brukar göra, när de vandra ensamma för sig själva. De lämna åsido alla bekymmer att leta ut, huru deras önskningar skola förverkligas; de vilja ej trötta sig med att fundera över, om det är möjligt eller ej, utan de antaga, att deras önskningar äro verkligheter. Sedan ordna de allt det övriga och glädja sig med att genomgå allt, vad de skola göra, när det väl har inträffat. Och på det sättet blir deras själ, som redan förut var slö och trög, blott ännu trögare. Med mig är det nu på samma sätt. Jag är trög, jag önskar till längre fram uppskjuta undersökningen om möjligheterna. För ögonblicket vill jag tänka mig det hela som möjligt och blott undersöka — med din tillåtelse! — huru de styrande skola ordna saken, ävensom visa, att förverkligandet av vår plan skall komma att vara till allra största nytta både för staten och för väktarna. Detta vill jag således nu först söka att pröva; och sedan, med din tillåtelse, även det andra.

Ja, jag tillåter det. Fortsätt!

Jag tror således, att om de styrande och deras hjälpare skola vara värdiga de namn, som de bära, skola de senare, hjälparna, vara villiga att lyda, och de förra däremot att befalla och därvid själva följa lagarna och handla i deras anda i fråga om allt, som vi anförtro åt deras skötsel.

Det är rimligt nog.

Och du, deras lagstiftare, som har utvalt de manliga väktarna, skall också utvälja de kvinnliga och överlämna dem åt de förra. Dessa kvinnor böra till sin natur vara så lika dessa som möjligt. Och alla, män som kvinnor, skola ha gemensam bostad och gemensamma måltider — ingen av dem får för sin egen del äga något — och skola leva tillsammans. Och då de så komma ihop både under sina kroppsövningar och under livet i övrigt, skola de säkerligen också av drifternas tvång drivas till könsliga förbindelser. Eller är det ej ett tvång, menar du?

Jo, och det är ej ett geometriskt tvång utan kärlekstvång, som torde vara vida verksammare än den förra till att övertyga och draga med sig den stora mängden.