Den demokratiska statsförfattningens beskaffenhet.

På vad sätt leva nu människor av detta slag? Och huru är en sådan statsförfattning beskaffad? Ty det är tydligt, att liksom det finns en demokratisk statsförfattning, skola vi också finna en demokratisk människa.

Det är tydligt.

Först och främst äro dessa människor fria; i staten råder full frihet i ord och handling; var och en har lov att göra, vad han vill.

Ja, så säges det åtminstone.

Och när man har denna frihet, kan tydligen var och en ordna sitt liv på det sätt, som bäst tilltalar honom.

Ja.

I en dylik stat torde väl alltså finnas helt olika slags människor?

Ja visst.

Det förefaller således, fortsatte jag, att denna statsförfattning är den skönaste av alla. Den liknar en brokig klädnad, där allehanda blommor äro invävda — genom sitt brokiga inslag av alla olika slags karaktärer kan den förefalla vara skönast. Så bedömes den säkerligen också av många, liksom den brokiga klädnaden anses vackrast av kvinnor och barn.

Ja visst.

Och min ärade vän, det lämpar sig synnerligen väl att utleta en statsförfattning i denna stat.

Hur så?

Därför att den, tack vare den stora frihet, som där råder, rymmer alla slags författningar inom sig. Om någon vill grunda en stat, såsom vi nyss gjorde, tyckes det verkligen vara nödvändigt att gå till en demokratiskt styrd stat och utvälja den sort, som mest tilltalar honom, alldeles som om han kom in i ett varuhus, fullt av statsförfattningar; och efter att ha träffat sitt val hade han sedan att inrätta staten.

Ja, antagligen skulle han ej lida brist på modeller.

Och tänk nu vidare detta, att det ej alls är nödvändigt för dig att åtaga dig ett ämbete, om du också är aldrig så lämplig att sköta det, ej heller är du tvungen att bli styrd av andra, om du ej själv vill, eller att kriga, när andra kriga, eller att leva i fred, när andra göra det, om du ej tycker om att leva i fred; och att om lagen förbjuder dig att sköta ett ämbete eller sitta som domare, kan du likafullt göra både det ena och det andra, om lusten faller på dig! Är ej ett sådant liv gudomligt angenämt för ögonblicket?

Jo, för ögonblicket.

Och ligger det ej vidare något storartat i denna mildhet gentemot vissa dömda personer! Eller har du ej märkt, att när i en dylik stat människor dömas till döden eller till landsflykt, stanna de ej desto mindre kvar, röra sig fritt bland allmänheten och promenera omkring som en slags hjältar, och ingen ser det eller bryr sig om det.

Ja, sådana finns det många.

Tänk vidare på, hur överseende denna stat är och inte det allra minsta granntyckt, då den ringaktar de synpunkter, som vi med så stort allvar framställde, när vi grundlade vår stat: att nämligen ingen någonsin — så framt han ej vore utomordentligt väl utrustad av naturen — skulle kunna bliva en god och ädel man, om ej redan hans barndoms lekar voro ädla och alla hans sysselsättningar gingo i samma anda! Med vilken överlägsenhet trampar ej denna stat allt detta under fötterna och bryr sig rakt ej om, från vilka sysselsättningar den person kommer, som ägnar sig åt statens värv! Nej, säger han blott, att han är en vän av folkets sak, blir han hedrad.

Ja, det är en riktigt nobel hållning!

Det är således dessa och andra snarlika fördelar, som demokratien kan erbjuda. Det är, som du ser, en behaglig statsförfattning, omväxlande, fri från alla band, skänkande en viss jämlikhet åt allt både likt och olikt.

Du talar om välkända saker.