Den timokratiska statsförfattningens beskaffenhet.

Ändringen skall således försiggå på det sätt, som är sagt. Men hur skall den nya författningen sedan te sig? Är det ej tydligt, att den i vissa avseenden skall efterlikna den förra författningen, i andra åter oligarkien, eftersom den står mitt emellan båda; men därjämte skall den ha vissa egna och självständiga drag.

Ja.

I vördnaden för de styrande, i krigareklassens avhållsamhet från jordbruk, hantverk och andra rena förvärvssysslor, i inrättande av gemensamma måltider, i intresse för gymnastik och krigiska övningar — i allt detta efterliknar den väl den förra författningen?

Ja.

Men i sin ängslan för att föra filosoferna fram till makten, därför att där ej finns några sådana av enkelt och säkert sinne, utan de i stället ha en av olika element blandad karaktär; i sin vana att vända sig från dessa till de mera enkla naturerna med häftigt sinnelag, som av naturen äro mera skapade för krig än för fred; i det värde, som de sätta på svek och listiga påfund; och slutligen i sin eviga krigföring — i dessa avseenden skall den väl kunna visa upp väsentligen egna och självständiga drag?

Ja.

Människor av denna klass skola åstunda rikedomar, alldeles som i oligarkiskt styrda samhällen; i all hemlighet bära de på en vild åtrå efter silver och guld, eftersom de ha egna skattkammare och förrådsrum, där de kunna gömma undan dem, ävensom inhängnader kring sina hus, där de bo alldeles som i egna nästen, och där de kunna göra väldiga utgifter för kvinnor och andra, såsom dem lyster.

Alldeles riktigt.

Sådana personer äro snåla, därför att de sätta värde på pengar men ej äro i tillfälle att på öppna vägar komma åt dem. Däremot äro de frikostiga med andras medel, om de därmed kunna tillfredsställa sina begär. De dyrka njutningen i hemlighet och smyga sig undan lagen, ungefär som barn smyga sig undan sin fader; ty de ha ej uppfostrats med övertygande ord utan med hårdhet, emedan man har försummat den verkliga musan, dialektikens och filosofiens följeslagare, och aktat gymnastiken högre än musiken.

Otvivelaktigt skildrar du här en författning, där gott och ont är blandat.

Ja, där finns en sådan blandning. Men där finns ett drag, som är mest framträdande: stridslystnad och äregirighet, och detta beroende därpå, att häftigheten i karaktären är förhärskande.

Säkerligen. Sådan är alltså uppkomsten och beskaffenheten av denna statsförfattning. Det har endast varit en teckning i stora drag, utan detaljerad fullständighet. Men redan detta utkast var nog, för att man därav skulle kunna lära känna den rättrådigaste och den orättrådigaste mannen, och emedan det skulle vara ett oändligt företag att utförligt och fullständigt genomgå alla statsförfattningar och alla mänskliga karaktärer.

Alldeles sant.