Huru är den timokratiska människan beskaffad?

Vad är det nu för en person, som svarar emot denna statsförfattning? Hur kom han till och hurudan är han?

Jag tror, sade nu Adeimantos, att han kommer rätt nära vår vän Glavkon, om vi tänka på dennes ärelystnad.

Mycket möjligt, svarade jag, på den punkten. Men det finns andra drag, där han ej liknar honom.

Vilka då?

Han måste vara mera egenkär och inbilsk än denne, ävensom ha mindre beröring med muserna, låt vara att han älskar dessa. Vidare måste han vara ivrig att lyssna men är däremot ej skicklig att tala. Mot slavar är en dylik person rätt hård, i stället för att som den fint bildade mannen ej låtsa om dem; mot fria personer är han mjuk i tonen, och ytterst hörsam mot de styrande. Han älskar makt och ära. Han vill komma till makten, men ej genom vältalighet utan genom krigiska värv och bragder. Han älskar kroppsövningar och jakt.

Ja, detta är tydligen den karaktär, som motsvarar den nämnda författningen.

Under sin ungdom kan en sådan person förakta pengar, men när han blir äldre, drages han mer och mer till dem, emedan han har ett stycke vinningslystnad i sin natur och ej har dygden ren och oblandad, berövad som han är sin bäste väktare.

Och vilken är denne, frågade Adeimantos.

Filosofien blandad med musiken; en gång inplantad i själen, förblir den livet igenom människans enda räddare.

Ett härligt ord.

Sådan är den timokratiske ynglingen, en motsvarighet till den timokratiska staten.

Alldeles.