Konsekvenser med avseende på uppfostran.

Om nu detta är sant, måste vi hysa den uppfattningen, att uppfostran och undervisning ej är sådan, som somliga påstå. De säga nämligen, att om det ej finns kunskap i själen, kunna de likväl lägga in en sådan, ungefär som om man ville lägga in syn i blinda ögon.

Ja, de påstå detta.

Men vad vi nu ha sagt visar tvärtom, att var och en har förmåga att lära och har ett redskap för kunskapen; och alldeles som man ej kunde vända ögat från mörker till ljus utan genom att vända hela kroppen, måste detta själens redskap vändas i förening med hela själen från att se på det, som födes och blir till, till att se på det varande, så att det lär sig att uthärda anblicken av det varandes mest glänsande punkt. Och denna punkt är det goda. Inte sant?

Jo.

Den egentliga konsten härvidlag ligger således i att finna det lättaste och säkraste sättet för att åstadkomma denna vändning. Det är således ej fråga om att inplanta synförmågan, ty den finns där redan, utan att åstadkomma en rättelse så till vida, som själen ej är vänd åt rätt håll och ej ser i rätt riktning.

Ja, det är riktigt nog.

Själens övriga dygder, som de kallas, tyckas vara tämligen likadana som kroppens. Ty även om de ej från början funnos där, synas de sedermera genom vana och övning kunna inpräglas. Men insiktens dygd tyckes mera än något annat innehålla ett gudomligt element, som aldrig förlorar sin kraft, men som genom att vändas i en bestämd riktning kan bliva gagnelig och till välsignelse. Genom att vändas i motsatt riktning kan den å andra sidan bliva onyttig och fördärvlig. Eller har du ännu ej givit akt på, hur det är med dessa människor, som man brukar kalla förslagna skurkar: deras eländiga själ ser med genomträngande skärpa mot det håll, dit den är riktad, deras syn är allt annat än svag men den är nödsakad att tjäna ondskan, och därför gör den så mycket mera ont, ju skarpare den ser.

Alldeles så.

Men om nu en dylik natur redan i barndomen hade blivit klippt och tuktad, och om den hade blivit befriad från de sinnliga njutningar, såsom mat och dryck, vilka likt blytyngder hänga fast vid själen redan från födelsen och draga dess blick nedåt? Om den således befriades från allt detta och vändes mot sanningen, så skulle denna samma människa se hän mot det sanna med samma skarpa blick, varmed hon nu ser hän mot det falska.

Det är rimligt nog.