Olika slag av karaktärer.

Du vet ju också, fortsatte jag, att det nödvändigtvis finns lika många slag av mänskliga karaktärer, som det finns slag av statsförfattningar? Eller tror du kanske, att statsförfattningarna ha uppkommit “ur eken eller ur klippan“ och inte ur de mänskliga naturerna i samhället, vilka liksom genom sin tyngd draga allt annat efter sig?

Nej, de uppkomma givetvis just av dessa.

Om det således finns fem statsförfattningar, måste det också finnas fem olika slags karaktärer även hos människosjälen.

Ja visst.

Vi ha redan beskrivit den karaktär, som motsvarar aristokratien, och som vi med skäl kallade god och rättrådig.

Ja, det ha vi.

Därefter böra vi således skildra de sämre karaktärerna: den stridslystna och ärekära, som motsvarar den spartanska författningen, och vidare den oligarkiska, demokratiska och tyranniska. Låt oss ställa emot varandra den mest rättrådiga och den mest orättrådiga karaktär; då skola vi kunna anställa en slutgiltig undersökning, vilken inverkan en fullkomlig orättrådighet eller en fullkomlig rättrådighet har på en människas lycka eller olycka. Så kunna vi antingen följa Trasymakos och sträva efter orättrådigheten, eller ock följa de grundsatser, som vi här ha framdragit, och sträva efter rättrådigheten.

Just så böra vi göra.

Förut ha vi ju gått tillväga så, att vi först började med att undersöka karaktären hos statsförfattningarna, innan vi undersökte den hos individerna, enär det blev klarare på det viset. Och böra vi inte nu göra på samma sätt? Först skola vi således undersöka den “ärelystna“ statsförfattningen — ja, jag känner ej något annat namn, som användes på den; man bör väl kalla den timokrati eller timarki. Därefter skola vi betrakta den motsvarande enskilda människan; och sedan oligarkien och den oligarkiska människan, vidare demokratien och den demokratiska människan för att för det fjärde komma till den tyranniskt styrda staten och se både på den och på den tyranniskt sinnade människosjälen. Och så skola vi försöka att fälla en riktig dom i den framlagda frågan.

Ja, det skulle säkert vara ett förnuftigt sätt att se och bedöma frågan.