Om barnens födelse och fostran.

De barn, som sedan födas, mottagas av särskilt inrättade styrelser, antingen män eller kvinnor eller bägge i förening. Ty statsämbetena skola ju vara gemensamma för bägge.

Ja.

Dessa skola nu, tänker jag mig, taga emot de goda föräldrarnas barn och föra dem till barnkrubban; där överlämna de dem till några sköterskor, som bo i en avskild del av staten. De mindervärdiga föräldrarnas barn, ävensom andra barn, som råkar att vara ofärdiga eller missbildade, skola de gömma, som sig bör, på någon hemlig och okänd plats.

Ja, såvida man vill bevara väktarnas klass ren.

De skola även sörja för barnens uppfödande. När mödrarna ha gott om mjölk, föra de mödrarna till krubban, varvid de dock på allt sätt söka hindra, att någon mor känner igen sitt eget barn. Om mödrarna ej ha tillräckligt med mjölk, anskaffa de andra kvinnor för detta ändamål. De draga emellertid försorg om, att mödrarna ej giva di allt för lång tid; och nattvak och andra mödor överlämna de åt ammor och sköterskor.

Du gör det bekvämt nog för väktarnas kvinnor att föda barn.

Det är som sig bör, svarade jag. Men låt oss nu framlägga vårt förslag i övrigt. Vi ha ju sagt, att barnen böra födas av sådana föräldrar, som äro i sin kraftigaste ålder.

Ja, det ha vi.

Anser du ej, att den kraftfulla åldern omfattar en period av tjugu år för kvinnan och av trettio år för mannen?

Jo — men vilka år?

Kvinnan bör börja vid tjugu års ålder och sluta vid fyrtio år att föda barn åt staten; och mannen bör, efter att ha lämnat sin eldigaste ungdom bakom sig, börja att föda barn åt staten och fortsätta till sitt femtiofemte år.

Ja, därmed har du säkert nämnt den i kroppsligt och andligt avseende kraftigaste åldern för både män och kvinnor.

Om således någon, som är över eller under denna ålder, befattar sig med att föda barn åt staten, få vi förklara honom ha gjort sig skyldig till gudlöshet och orättrådighet, då han på detta sätt i hemlighet ger livet åt ett barn, som ej avlas under de offer, som präster och prästinnor och hela folket vid varje bröllop skola helga åt gudarna, under bön att dessa goda och gagneliga föräldrar må föda ännu bättre och ännu mera gagneliga barn — under det att detta barn födes i mörker och lusta.

Riktigt.

Samma bestämmelse skall också gälla i de fall, där visserligen både mannen och kvinnan ha den föreskrivna åldern, men förbindelsen ingås utan de styrandes vilja. Vi måste då säga, att barnet blir oäkta, olagligt, orent.

Alldeles riktigt.

När däremot både kvinnorna och männen lämnat den föreskrivna åldern bakom sig, skola vi lämna männen frihet att pläga umgänge med vem de vilja, dock ej med dotter eller mor, dotterdotter eller mormoder. Och samma frihet skola vi giva åt kvinnorna att pläga umgänge med vem de vilja, dock ej med son eller fader, sonson eller farfader. Men samtidigt med denna tillåtelse skola vi anbefalla dem att på det sorgfälligaste undvika att låta något foster av en dylik förbindelse bliva framfött; men om det ändock sker, måste föräldrarna förstå, att barnet ej kan få åtnjuta någon fostran, och inrätta sig därefter.

Även detta är ett rimligt förslag. Men på vad sätt skola de kunna särskilja sina egna fäder och döttrar och de övriga, som du nämnde?

Det skola de alldeles ej. Nej, alla de barn, som födas mellan den sjunde och tionde månaden efter den dag, på vilken någon stått brudgum, alla dessa skall han kalla söner, om de äro mankön, och döttrar, om de äro kvinnkön, och dessa skola kalla honom fader; deras barn skall han kalla barnbarn, och dessa skola kalla honom för farfar och henne för farmor. Och de barn, som blivit födda under den tid, då deras fäder och mödrar födde barn åt staten, kallas alla för bröder och systrar. Varje förbindelse mellan de nu nämnda är förbjuden, dock så, att bröder och systrar få sammanleva, om lotten gynnar dem och det pytiska oraklet medgiver det.

Alldeles riktigt.