Rättrådighetens och orättrådighetens nytta.

Nu återstår det oss ännu, tycks det, att undersöka, om det är nyttigt att handla rätt och göra goda gärningar och vara rättrådig, oavsett om det märkes eller ej. Eller om det är nyttigt att göra orätt och vara orättrådig (varvid vi bortse från det fall, att man blir straffad och därigenom förbättras).

Enligt min mening, Sokrates, tycks frågan nu vara löjlig. Om kroppens hälsa förstöres, menar man ju, att livet ej är värt att leva, om man också har all mat och dryck, all rikedom och makt i världen — men när hälsan hos den del av vår varelse, som är livets källa, rubbas och förstöres, då skulle vi tycka det vara skäl i att leva, om vi blott få lov att göra allt vad vi vilja, allt utom att söka bli kvitt ondskan och orättrådigheten och förvärva dygden och rättrådigheten! Detta under den förutsättning, att de bägge äro sådana, som vi förut ha framställt det.

Ja, det vore löjligt, svarade jag. När vi nu emellertid ha kommit dithän, att vi med största tydlighet kunna se det rätta förhållandet, böra vi ej av trötthet uppgiva saken.

Nej, vid Zevs, vi få ej tröttna.