Slutmålet.

Femton år, svarade jag. När de således sedan ha uppnått en ålder av femtio år, måste man låta dem, som ha bestått provet och i allo utmärkt sig i handling och i kunskap, koma fram till slutmålet; man måste nödga dem att rikta sin själs ögon mot det, som förlänar ljus åt alla, betrakta det goda i och för sig och använda det som en förebild för att därefter, var och en i sin tur, styra både staten och de enskilda medborgarna och sig själva. Den mesta tiden må de ägna åt filosofien, men när deras tur kommer, skola de taga på sig statsbestyrens tunga börda och regera för att tjäna staten, ej som om det vore en härlig uppgift utan därför att det är nödvändigt. Och när de på detta sätt ha fostrat andra lika värdiga män, som kunna efterträda dem såsom statens väktare, skola de gå bort till de saligas öar och bo där. Staten skall då åt dem uppresa minnesstoder och bringa dem offer, antingen — allt efter det pytiska oraklets bestämmelser — som åt halvgudar eller som åt saliga, gudomliga människor.

Liksom en bildhuggare, Sokrates, har du nu för oss framställt bilden av dessa höga och härliga styresmän.

Och även styrande kvinnor, Glavkon! Ty du får visst ej tro, att mina ord skulle ha gällt enbart männen och ej också kvinnorna — så många av dessa senare, som äro av naturen tillräckligt utrustade.

Riktigt, eftersom de ju i allt skola ha lika del med männen, som vi ju redan ha sagt.

Och nu — medgiva ni nu, att våra ord om staten och dess författning ej alls ha varit blott fromma önskningar, nej, att det visserligen är svårt men dock möjligt, möjligt just och allenast på den väg, som vi ha angivit, när de verkliga filosoferna — en eller flera — ha makten i staten, varvid de försmå de nu brukliga ärebetygelserna såsom tarvliga och värdelösa, men däremot uppskatta det rätta högre än allt annat, ävensom den heder som därav framgår, och anse rättrådigheten som det viktigaste och nödvändigaste, tjäna och befrämja den och inrätta sin stat därefter?

På vad sätt?

Alla de medborgare, som äro äldre än tio år, skicka de ut på landet. Sedan åtaga de sig de kvarvarande barnen och uppfostra dem helt fritagna från inflytandet av deras föräldrars vanor, och i fullständig överensstämmelse med sina egna seder och grundsatser, som vi förut ha framställt. Detta skall vara det snabbaste och säkraste sättet att ordna den stat och den författning, som vi ha talat om, så att staten själv blir lycklig och folket får gagn och glädje därav i rikaste mått.

Ja, i hög grad. Och jag tror, Sokrates, att du har förträffligt visat, hur en sådan stat kan förverkligas, om det överhuvud skall ske.

Nog nu således med vårt tal om denna stat och om den man, som liknar den. Ty det är ju lätt att se, huru vi vilja tänka oss honom.

Det är sant. Och även jag menar, att nu är vårt ämne uttömt.